När man talar om mobilt lärande används ofta begreppet m-learning, där ”m” står för mobile. M-learning kan betraktas som en underordning till begreppet e-learning.
Det finns dock många olika åsikter om vad som skall räknas som m-learning. Man kan t ex hävda att allt lärande kan betraktas som m-learning eftersom man ofta rör sig och man hela tiden lär sig nya saker. Numera har ju också många en bärbar dator med sig, kan man kalla det för m-learning om man studerar med sin bärbara dator som hjälpmedel?
Vi skall här inte fördjupa oss i detta utan nöjer oss med ett citat från Mobile learning: a practical guide: ”Mobile learning should be restricted to learning on devices which a lady can carry in her handbag or a gentleman can carry in his pocket.”
Förutom storleken är något som skiljer mobiltelefoner, från t ex bärbara datorer, är att de nästan alltid är ”on” och att man nästan alltid har de med sig. Mobiltelefoner är också enormt spridda, “nästan alla” har mobiltelefoner i Sverige, varför det borde finnas ett stort intresse för att använda dessa för utbildning och lärande! När vi skriver om m-learning menar vi därför framför allt lärande där man använder mobiltelefoner som hjälpmedel för lärandet.
Varför då m-learning i (ungdoms-) skolan?
- Mobiltelefonerna finns där och eleverna har sådana och använder dem i sitt dagliga liv, vi bör möta dem där, på deras egen planhalva.
- M-learning gör det lättare att nå ut i verkliga miljöer.
- M-learning möjligör “learing on move”, man kan utnyttja tiden i bussen eller tunnelbanan för studier.